Detta ställe existerar inte, och vi får nöja oss med en kortare paus på fem minuter, tillräckligt lång för att slänga i sig en Wasa sandwich och dricka lite vatten. Som väntat är sträckan relativt plan, och består till stor del av fina stigar, och bitvis känns vandring mer som marsch än just vandring. När vi ändå har en bit kvar börjar vi höra forsen i Kvikkjokk och när vi passerat den gamla tingsplatsen Tingstallstenen har vi inte långt kvar. Sista biten är grusväg och vi går förbi en bilparkering som får oss att acklimatisera oss till den civiliserade världen igen. Kvikkjokks fjällstation är nära.Fjällstationen är ett kapitel för sig. Skillnaderna är stora mot den i Saltoluokta. Den känns mer som ett vanligt vandrarhem och mindre som en fjällanläggning. Rummen är fräscha och duscharna ok, men mysighetsfaktorn kan inte på långa vägar tävla med Salto. Saltoluoktas öppna spis, mysiga allrum mm, detta finns inte alls här. Frukosten har samma pris, 80 kr, och jag är förväntansfull. Saltos frukostbuffé har lämnat goda minnen i mitt sinne med sitt underbara hembakta (?) bröd, ljuvliga hjortron och smaskiga teer, och jag hoppas så klart på samma sak i Kvikkjokk. Vilken besvikelse! Brödet är tråkiga bake-off-baguetter och köpebröd, varken lingon, blåbär eller hjortron finns, men värst är nog tevattnet. Vattnet är inte upptömt på termos utan står i vattenkanna på värmeplatta. När jag tömmer upp vattnet i muggen simmar tusentals flagor av avlagringar från kannan omkring. Detta går ju inte att dricka. Jag har inga problem med barr och skräp från skogen, men detta - skandal! Kvikkjokks frukost har inte mycket gemensamt med Saltoluoktas, förutom en sak - priset på 80 kr. En sak är säker - där ska jag inte bo igen.
Pårte - Kvikkjokk 17 km
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar