21 juli Aktse - Pårte

När vi vaknar på morgonen inser vi att vi hade valt helt rätt dag för att ge oss upp på Skierffe. Idag är det molnigt och dimman bäddar in både Skierffe och Tjahkkelijs toppar så de inte går att känna igen. Utsikten från toppen är helt klart obefintlig. Jag känner att vandringens höjdpunkt är nådd och dagens sträcka till Pårte känns lång och mer som ett nödvändigt ont.

Båtfärden över Laitaure kostar 150 kr, men denna sträcka var inte alls så lång som över Sitojaure, och vi kunde med facit i hand lika gärna ha rott över. Skogen möter oss på andra sidan och efter en seg uppförsbacke är vi uppe på kalfjället.

Ungefär halvvägs mot Pårte ligger rastskyddet Rittak i en skogsdunge. Tips från medvandrare har lydit att inte stanna där då utsikten är noll. Vi lyder rådet och fortsätter och det är vi glada för. Det är mulet och lite småkyligt men vi njuter ändå i mer än en timme vid rastplatsen vi finner. En bit efter Rittak ligger två bäckar och vid den andra slår vi oss ner. Bäcken är modell större med en bro, och bjuder på gott vatten. På vår lilla kulle som vi sitter på har vi fin utsikt över dalen nedanför oss. Efter både lunch och fika och allmänt slappande har vi blivit frusna och behöver börja gå igen. Vi hinner inte långt innan regnet börjar falla över oss, och det gör den steniga vägen riktigt hal. Jag med mitt onda knä har svårt att hoppa på halkiga stenblock och min kompis ramlar och slår i huvudet, som tur är utan att skada sig.



När vi kommer till trädgränsen och stigen börjar slutta säger ett par vi möter på vägen att vi har 5 km kvar. Dessa 5 km visar sig bli de längsta i mitt liv. Det regnar, myggen frodas och skogen omkring oss ser precis ut som skogen hemma. När vi anar Pårtestugan lite längre fram är jag så glad. Längsta etappen är avklarad och när vi kommer in står ett varmt torkrum redo att ta emot våra blöta kläder. Middagen blir tortillas och vi laddar för morgonens finaletapp mot Kvikkjokk.

Aktse - Pårte 22 km