20 juli Skierffe

Det visar sig på måndag morgon att det är bästa tänkbara väder för att ge sig upp på Skierffe. Solen skiner och fyller vattenflaskorna och knallar iväg. Vi går samma väg tillbaka som vi kom igår, uppför den steniga backen med alla myggen tills vi kommer ovanför trädgränsen. Där viker stigen av till vänster och vi är på väg mot utsiktsplatsernas utsiktsplats. Målet ligger 1179 m ö h så det går uppåt med plana partier däremellan. Sträckan är relativt lättvandrad men det känns ändå i benen när vi efter någon timme tar sista klivet upp på toppen. Belöningen är fantastisk - en utsikt som jag sent ska glömma.

Som jag har längtat och väntat på denna dagen! Jag får svälja en stor klump i halsen, tårarna är nära. Landskapet jag har nedanför mig, det vackra Laitauredeltat i Rapadalen och Sareks snötäckta toppar, är det vackraste jag sett. Jag kan inte för mitt liv tänka mig vad som kan vara vackrare. Om jag någon gång finner den platsen kommer tårarna spruta, det känner jag mig ganska säker på.

Vi stannar ett par timmar på toppen, sedan återvänder vi till Aktse. På vägen passerar vi åter "stora stenen", Niostenen, där nio björnar sägs ha dräps. Dags att fika lite och ta på sig långbyxorna innan vi ger oss ner i skogen bland myggen. Trötta med lyckliga kommer vi tillbaka till stugorna där jag firar med en Sprite.